Joosefinolsson'

ligger uppe med gråten i halsen och kan omöjligt förklara hur allt gör så jävla ont i min kropp.
men jag har iaf kommit fram till vissa saker.
jag måste tänka mer på mej själv, för jag måste få det bra nu.
jag har inte varit mej själv på de senaste månaderna vilket jag skämms starkt över.
och när jag tänker efter riktigt noga så tror jag att ingen av mina "vänner" känner mej på riktigt.
jag har alredless för mycket tankar och ångerst inom mej som jag måste göra mej av med för att orka kämpa vidare, känns bara så jävla dummt att inte ha någon jag känner att jag kan lita på på riktigt. :(
den man mins tror ska svika, sviker också en dag!